”Jag behöver din hjälp med allt – men låt oss prata om något annat under tiden”

Referat av Lilian Fransson, leg. sjuksköterska och vårdutvecklingsledare, PKC.

I sin avhandling belyser Bodil Holmberg vård i livets slut på vård- och omsorgsboende med inriktning mot den kroppsliga omvårdnaden utifrån olika perspektiv; den äldre personens, undersköterskans och de anhörigas.

Jag har sett det på jobbet, hur en omvårdnadssituation som skulle kunna varit utlämnande och svår istället blir ett värdigt möte och en samtalsstund. För mig är det där det händer, i mötet, i omvårdnadssituationen. Det är där omvårdnad blir till och sedan kan beskrivas, ur olika perspektiv.

I avhandlingen fastnar jag särskilt för de delar där omvårdnad beskrivs ur den äldre personens perspektiv och ur undersköterskans.

Läsaren får ta del av den äldre personens beskrivning av omvårdnad, både det som ger välbefinnande, men också det som beskrivs som ett lidande. Det är hisnande läsning åt båda håll! En omvårdnadssituation kan skapa gemenskap och trivsel genom till exempel respekt och humor. Omvårdnad som utförs mekaniskt och opersonligt utan att lyssna in den äldre personen kan leda till en känsla av ensamhet och främlingskap, till och med rädsla för att uteslutas ur gemenskapen. Den äldre personen är beroende av andra människor, deras välvilja och arbetsrutiner. Det senare har jag ofta tänkt på när jag möter de äldre på arbetsplatsen, hur beroende de är av oss, personalen. Inte minst de som inte längre har en egen röst på grund av till exempel kognitiv svikt eller en demenssjukdom.

Undersköterskans arbete beskrivs och visar tydligt hur central denna roll är för de äldre personerna. När undersköterskorna ger sitt perspektiv av omvårdnaden framträder en palett av önskemål om hur vården och omsorgen kring de äldre, både i tidigt och sent palliativt skede, bör utformas. Undersköterskorna vill vårda med respekt och engagemang, de vill stärka den äldre personens välbefinnande och skydda deras värdighet, både före och efter döden. Läsaren får ta del av exempel ur den kliniska verkligheten som belyser tankar och handlingar i omvårdnadsarbetet. Vidare beskrivs den frustration undersköterskorna känner när de av olika orsaker inte kan vårda som de vill och finner bäst.

Detta var något om två av de perspektiv som beskrivs i avhandlingen. Ett ytterligare spännande perspektiv läggs till när författaren belyser även anhörigas upplevelser och tankar.

Bodil tillägnar sin avhandling; ”Till alla som någon gång berörs av äldreomsorg” Jag tänker att hon har ringat in sin målgrupp väl, det gäller oss alla!