Bredd och gemenskap på PKC-dagen 2026

PKC-dagen 2026 ägde rum på Folkets Hus i centrala Stockholm den 8 maj 2026. Årets tema var "Palliativ vård i mötet mellan liv och död".

Årets PKC-dag var den åttonde PKC-dagen i ordningen. Vi var i runda slängar 900 glada och förhoppningsfulla människor som samlades i Folkets hus (House of People) stora sal i centrala Stockholm på morgonen den 8 maj 2026. Morgonen hade varit kylig den här fredagen i tidiga maj, men vi visste att dagen skulle bjuda på både stigande temperaturer och ett späckat program med föreläsningar på området palliativ vård.

Palliativt kunskapscentrums, PKC, verksamhetschef Annika Cederholm och ena vetenskapliga ledare Anette Alvariza, specialistsjuksköterska och professor, intog scenen och hälsade oss välkomna. Annika uttryckte stor glädje att ha äran att välkomna oss, som ännu relativt ny verksamhetschef på posten. Anette betonade årets tema – ”Palliativ vård i mötet mellan liv och död” och poängterade att denna viktiga period är en ofta intensiv händelserik tid fylld av just möten; möten inte bara med personer i livets slut utan också med närstående och vårdpersonal.

Anette Alvariza och Annika Cederholm

Till skillnad från tidigare år var dagens program inte uppdelat i olika spår med olika fokus, utan bjöd istället på ett brett men samlat utbud i plenum, där varje föreläsning istället var av lite kortare längd. Det var tillräckligt länge för att kunna bjuda på både bredd och en del djup, men utan behov att splittra upp deltagarskaran och slussa den mellan olika rum. En fin kompromiss tycker jag, då ingen enskild punkt behövde kännas som att den drog ut på tiden.

Förmiddagen bjöd på både ett övergripande, nationellt tema, och tid för reflektion. Staffan Lundström, docent och överläkare, och Ida Goliath, leg. sjuksköterska, forskare och docent, presenterade de viktigaste delarna ur Socialstyrelsens nya riktlinjer för palliativ vård. De lyfte också rapporten som Nationella rådet för palliativ vård och Svenska palliativregistret tagit fram kring den specialiserade palliativa vården i Sverige. De betonade att palliativ vård är ett förhållningssätt som bör vara integrerat vid alla vård och omsorgsplatser. De poängterade dock att tillgången till specialiserad palliativ vård i dagsläget inte är helt jämställd över landet.

Staffan Lundström och Ida Goliath

Cecilia Larsdotter, professor i vårdvetenskap och leg. sjuksköterska, fortsatte på delvis samma tema och dukade upp ett smörgåsbord av statistik över just tillgången till palliativ vård i Sverige. Kort sagt kan sägas att både dödsplats och tillgången till palliativ vård varierar ganska stort, från region till region, från kommun till kommun. Kanske inte helt oväntat med tanke på hur skilda förutsättningarna kan vara i olika ändar av vårt avlånga land, men ändå. Om det varierar så mycket, ”hur personcentrerad är egentligen den palliativa vården i Sverige?” undrade hon.

Efter en kort fikapaus stod så reflektion på programmet, när Peter Strang, professor emeritus i palliativ medicin, cancerläkare och författare, tog plats på scen och bjöd oss med på en resa i filosofins namn. Från antiken till modern tid, hur kan filosofernas tankar hjälpa oss möta döden och de stora frågorna i vården idag? En viktig slutsats är att delad börda är halverad börda; ”Lyssna, stanna kvar, fråga. Du behöver inte kunna ge alla svar.”

Peter Strang

Under rubriken ”Om dödshjälp är svaret – vad är egentligen frågan?” äntrade så Mattias Elmlund, specialist i onkologi och palliativ medicin, scenen och talade om ett för många säkerligen kontroversiellt ämne, nämligen dödshjälp. Vad räknas som dödshjälp och vad gör det inte, var är det tillåtet, och hur kan vi möta de patienter som aktivt vill avsluta sitt liv i förtid?

Anette Alvariza tog så plats igen, för att bjuda oss på resultat från en studie som hon och andra forskare genomfört gällande hur vanligt det är att vi dör ensamma i Sverige. Återkommande i beskrivningar av en god död framträder vikten av att ingen människa skall behöva dö ensam, men hur ser det egentligen ut? Kort sagt kan sägas att i ca 77% av dödsfallen fanns närstående eller vårdpersonal närvarande i dödsögonblicket (2025). Mer än var femte person dör alltså ensam. Det finns med andra ord utrymme för förbättringar på detta område.

Charlotte Klinga, med. dr, och pedagogisk handledare på PKC, satte så punkt för förmiddagspasset med en föreläsning om reflektionens kraft i mötet med olikheter. Visst vore det nog enklare om vi alla var lika, med samma värderingar och vanor, men så ser inte världen ut. Hon tryckte på betydelsen av reflektion för att hjälpa oss bättre förstå varandra.

Charlotte Klinga

Efter en uppskattad lunch med tid för mingel vid såväl utställningsbord som posterutställning, samlades vi så åter i salen för att ta del av eftermiddagens föreläsningar. Ett pass som kanske kan sägas åtminstone inledningsvis gick i lidandets och känslornas tecken.

Kristina Zarins, specialistsjuksköterska i palliativ vård, och Per Fürst, med. dr., överläkare och specialist i palliativ medicin och geriatrik, inledde eftermiddagen med en föreläsning om skillnaden mellan förvirring vid svår sjukdom och i livets slut. Vad kan vi göra för att lindra detta symtom som påverkar patient, närstående och personal?

Cecilia Bauman, sjuksköterska och doktorand vid Marie Cederschiöld högskola tog därefter vid och introducerade Erik Månsson, en närståenderepresentant med personlig erfarenhet som både närstående och efterlevande efter att han gett vård och stöd under sin hustrus sjukdomstid. Han berättade för oss om den svåra tiden och om hur han kunde finna stöd via webbplatsen Närstående.se. Dess filmer och texter blev en livlina för honom i en tid när han och hans hustrus liv blev alltmer avskärmat från omvärlden. En gripande berättelse som jag tror berörde alla oss i salen lite extra. Cecilia betonade behovet av stöd ”i en tid när många närstående annars pausar sina liv, och fokuserar helt på den döende”.

Erik Månsson

Ett annat behov av stöd stod så på schemat när Viktoria Wallin, leg. sjuksköterska och fil. dr., tog plats på scen för att påminna oss om att även äldre personer har en sexualitet; den aspekten av våra liv dör inte bara för att vi blir äldre. Både sjukdom och åldrande kan leda till kroppsliga förändringar som ställer till det. Tystnad, tabun och normativa föreställningar kan påverka vårdmötet. Med ökad medvetenhet om detta kan vi lättare se hela människan.

Rakel Eklund, docent och biträdande universitetslektor i vårdvetenskap med inriktning barns sorg, äntrade så scenen och lyfte barnens behov av stöd. Vuxnas rädsla, osäkerhet och vilja att skydda barn från svåra tankar när någon närstående dött eller står nära döden leder lätt till tystnad. Hon uppmuntrade oss att ha mod att stanna i barnets frågor och nyfikenhet. ”Gör det inte så krångligt! Var lyhörd. Tryck inte på, men ha öppen kommunikation. Fråga inte bara hur barnet mår – fråga om det finns något han eller hon grubblar över.” Det låter vettigt tycker jag.

Rakel Eklund

Dagen gick mot sitt slut, men innan det – och efter en välbehövlig fikapaus – stod så dagens fjärde och sista pass på schemat, vilket först bjöd på abstraktpresentationer. Tre av de posters som hade funnits uppsatta i posterutställningen under dagen hade valts ut, och dess representanter fick nu möjligheten att presentera inför hela gruppen: "Palliativ vård i samverkan: Södertäljemodellen" (Gabrielle Lomas och Noémi Katz, Södertälje sjukhus), "Närståendes erfarenheter av CSNAT–I vid vård av äldre personer med multisjuklighet inom primärvårdens hemsjukvård" (Hanna Palo och Maria Norinder, Marie Cederschiöld högskola), samt "Ljus som gör skillnad – Solrum i Upplands Väsby kommun" (Mi Lilja, Upplands Väsby Kommun).

Efter det tog så Mia Börjesson, socionom arbetandes med psykosocialt stöd, plats på scenen för en mycket uppskattad avslutande föreläsning på temat ”Reslust till livet – hur vi bygger ett psykologiskt immunförsvar”; om vad vi behöver för att på bästa sätt orka med och trivas på livets resa. ”Vi behöver inte kunna allt – man kan alltid be om hjälp! Och då ger vi ju också den som hjälper chansen att känna sig hjälpsam.” Sanna ord.

Mia Börjesson

Annika Cederholm och Zahra Ousi vid PKC avslutade slutligen dagen med en reflektion över vad man tar med sig av dagens alla föreläsningar och innehåll, och bad oss att redan nu boka in nästa års höjdpunkt: PKC-dagen 2027, den 28 maj 2027!

Andreas Larsson, PKC

Publicerad 2026-05-12