Existentiell kris, coping och livskvalitet – om att arbeta med palliativ vård och om att stödja sig själv och andra i närheten av döden

Att ge hoppet liv, att du föds och dör ensam och att döden är vårt livs största utmaning var en del av det som förmedlades under utbildningen ”Existentiell kris, coping och livskvalitet – om att arbeta med palliativ vård och om att stödja sig själv och andra i närheten av döden”.

Onsdag den 27 april hölls dag två av utbildningen som anordnas av Palliativt kunskapscentrum i Stockholms län, PKC. Lisa Sand, socionom, medicine doktor och med lång erfarenhet av palliativ vård, talade om att arbeta med palliativ vård och om att stödja andra och sig själv.

Ett 30-tal yrkesverksamma som alla i sitt arbete möter människor i existentiell kris i sitt arbete hade kommit till utbildningen som hölls i Josabethsalen, Sabbatsbergs sjukhus. Ämnet för dag två var Att stödja andra och stödja sig själv.

När kroppens egna funktioner ger vika

Hur man kan stödja andra och stödja sig själv ser olika ut. Person, situation och behov spelar naturligtvis roll. Olika personer är olika rustade för kriser. Men att ställa sig enkla frågor som; vad är en människa, vad gör att en människa mår bra och vad behöver den, kan vara en god början.

Stödet kan vara något så praktiskt hjälpmedel som en strumppådragare eller att placera ett vattenglas inom patientens räckhåll. Men det kan också vara ett lyssnande öra kring djupa existentiella frågor om liv och död eller en annan människas varma hand att hålla i.

När kroppen signalerar och känslorna sviker

Den palliativa patienten blir extra sårbar i och med alla de förändringar som uppstår med dennes sjukdom. Kroppen signalerar, känslorna sviker, man känner inte igen sig själv, vardagen begränsas, roller och de runt omkring förändras. Allt vänds upp och ner och allt detta är tuffa utmaningar att hantera. Framför allt för patienten och dess anhöriga, men också för den som ska stödja och finns i dennes närhet.

Ångest smittar – men lugn smittar också

Människans spegelneuroner är en primitiv funktion som hjälper oss att spegla oss i varandra och anpassa oss till varandra. Vi människor blir påverkade av varandras känslor vilket både är en fara och tillgång i den palliativa vården.
Ångest smittar, men lugn smittar också – tänkvärda ord som vi deltagare fick med oss. Ord att ta med i alla de möten som uppstår med patienten och dennes anhöriga. Visa lugn och stå stabil även i stressade situationer – det är din närvaro som gör skillnad.

Det viktiga teamet

För att stödja dig själv - ta tillbaka de svåra frågorna till teamet, fråga din arbetsgivare efter handledning och fortbildning. Ensam är inte stark i den palliativa vården.
Om det är tungt, försök hitta en motvikt till det som tär och tar energi, ta den vackraste vägen tillbaka från ett svårt möte. Öva på att mentalt lämna jobbet när du stänger dörren och går hem – övning ger färdighet.


En utbildning som dröjer sig kvar

Det var en eftermiddag som berörde och berikade oss som fick lyssna till och ta del av Lisa Sands djupa kunskap, breda erfarenhet och klokskap.

Utbildningen Existensiell kris, coping och livskvalitet – om att arbeta med palliativ vård och om att stödja sig själv och andra i närheten av döden är mer än en utbildning. Den dröjer sig kvar länge och är en väl värd investering för alla som i sitt arbete möter människor som befinner sig i existentiell kris.

Några röster från deltagarna:

Linda Johansson, dietist inom palliativ vård och Avancerad sjukvård i hemmet

Vad tar du med dig från utbildningen?

– Jag tycker att den röda tråden genom utbildningen har varit vikten av att skapa trygghet hos patienten.


Är det någon ny kunskap du fått eller ökad förståelse för?

– Ja, en ökad förståelse för att ord inte alltid behövs utan att det kan räcka med att vara närvarande och att det är betydelsefullt. Också att inte behöva lösa alla problem utan bara finnas där.

Annalena Lindqvist, kurator vid Danderydsgeriatriken

Vad tar du med dig från utbildningen?

– Jag tar med mig att man behöver en kunskapsgrund att stå på för att orka. Det kan vara ganska påfrestande vissa dagar och att vi som jobbar också är människor, med bra dagar och dåliga dagar.

Är det någon ny kunskap du fått eller ökad förståelse för?

– Det är svårt att svara på, kanske mer en påminnelse om det jag redan vet då jag jobbat som kurator ganska länge och mött många olika situationer. Jag använder mig mycket av lugn och det har också kommit fram i utbildningen, att vi ska försöka vara lugna.

Text och foto: Ulrika Edlund

Nästa kurstillfälle

Kursen "Existentiell kris, coping och livskvalitet" ges igen i höst, 15–22 november 2022. Intresserad? Läs mer och anmäl dig via länken nedan.